tewes

Idag är en bra dag kanske för att gårdagen var sämre? Jag var nervös hela dagen och kände det som att mina extremiteter höll på att växa ur mig då jag famlande missade inte bara mjölken i glaset utan också barnens tallrikar med mat som kom att ligga över hela golvet. Min pappa frågade tom om jag kommit in i klimakteriet vilket INTE var en rätt fråga att ställa just då. Anledningen var att jag senare skulle sjunga på Guldfesten. Jag framförde tre låtar med ett bra band som fick mig att känna mig som en stjärna. Och stjärna var jag! Jag gjorde helt enkelt allt rätt och ångrar ingenting och kunde inte göra något av det jag gjorde bättre! Helt skruvad känsla eftersom jag ALDRIG förr känt den. Fler gånger av den, tack!

Eftersom jag lät den minsta få vattkoppor genom att låta honom med flit bli smittad av grannens pojk, fick han sitta kvar i bilen och gråta medan jag lämnade de två stora på dagis i dag och eftersom det tog längre tid att lämna dem än vad jag hade räknat med och de två stora inte går på samma avdelning och jag glömde lite bort att han satt i bilen, fick han sedan följa med in på Konsum. Jag drog ner hans mössa och drog upp jackan för att hans lilla 1-års pizzaface inte skulle synas. När vi sen kom till kassan och jag försökte hålla bort hans ansikte, vände han sig om och drog jordens bästa leende mot kassörskan, helt ovetande om hur han såg ut. "-åh, GUD!!!..." säger hon och han ler och jag skäms. "...vad han är lik dig!!!" När jag kom ut i bilen kände jag mig lättad över att ingen tyckte jag var en hemsk människa som släpade in ett sjukt, smittsamt barn in på Konsum. Tills jag började fundera på om jag lider av acne?

Man ojar sig över att man aldrig får sova en hel natt och aldrig ensam utan barn i sängen. Man har en fot på kinden och vaknar upp mitt i natten av en putande rumpa så man nära nog håller på att ramla ur sängen. Någon måste kissa mitt i natten och en annan är hungrig för att fyra timmar har gått sedan sista målet. Man är ständigt trött och i och med det lite korkad och i hemlighet längtar man till en framtid av hela nätters sömn. Ända till man får se en lös tand på det nu inte lilla barnet längre. Hon är överlycklig men jag känner mig förkrossad av att ha börjat tappa mitt barn! Skulle jag få välja, skulle jag utan tveka göra om varenda minut av hennes liv, bara för att få vara med om det en gång till.

Som jag skrattade när jag såg Bridget Jones dagbok första gången! Kände igen mig i hennes beteende alldeles för många gånger och de situationer hon försatte sig själv i hela tiden! Det enda jag inte kunde identifiera mig med henne i var hennes vikt. Jag tror hon sa att hon var runt 1,60 lång och vägde runt 63 kg! Hon pendlar ju upp och ner under hela filmen och berättar resultaten som flyter runt ett halvt till ett kilo upp och ner. MEN NU ÄR JAG DÄR!!!

Alfons och sagan som handlar om att ett odjur ligger under sängen när Alfons varit dum lär aldrig mer besvära min son! Det har nämligen ersatts av ett skitäckligt väsen som vill dra ur Harry Potter hans ande genom att förvrida ansiktet på honom ett par gånger i den två långa timmar filmen som jag lät mina barn se idag för att jag skulle kunna gå på spa. Det kanske inte va så bra men till mitt försvar för min dåliga mor-karaktär har jag att de verkligen hade bråkat, tetats och slagits hela dagen men när vi satte på filmen blev de som ur ett urdrag när Benjamin Syrsa sjunger på julafton och alla djuren kommer och sätter sig runt, för det mesta två och två.

Jaha, så var det dags igen. Borttappat visa för miljonte gången. Eller något sådant i alla fall. Har nu letat överalt och samtidigt i vanlig ordning fått det lite mer städat här hemma. Fast den här gången sa jag det till S. EFTER att ha berättat att jag gjort 7 liter saft och bakat nytt gott bröd till frukost i morgon och sa lite gulligt att jag skrapat ihop många bra kvinnopoäng! (Jag har fått för mig att om jag liknar lite mer hans mamma på såna där kvinnobragrejer så blir han lite varm i hjärtat. Obs! Se upp feminister!)

Grannarna himlade väl med ögonen när vi alla ser att mellan fortfarande har pyjamasen på sig när vi väl kommit till lekplatsen! Han var ju glad i alla fall och lyckligt ovetande om mitt misstag att lämna ombytet för dagen kvar hemma på bänken. Det hade aldrig hänt någon av mina grannar. Inte någon av någon jag känner när jag tänker efter. Men han hade ju i alla fall mössa, skor och jacka över pyjamasen.

Idag har jag fått det bästa tipset vad gäller vart man ska göra av det fina påskpyntet som barnen gjort på dagis föreställande två jättelika påskägg som man kan hänga i fönstret så det nästan täcker hela rutan: Häng de i lekstugan! Då går de sönder av sig själva!

Min lilla flicka har träffat mobbare. Den ena är fyra och den andre är fem år och bor på vår gata och de har hemligheter ihop, så viktiga och hemliga att min dotter inte får veta dem. Min dotter är fyra år men vet inte vad en mobbare är. Ändå blir hon arg och ledsen för att hon inte får veta den superhemliga hemligheten är när de två andra flickorna gungar och inte gungorna räcker till för henne. När hon försöker prata med dem, hör de inte säger hon. Vad hon inte förstår är att de hör, men mobbar henne.

När lugnet lägger sig så går jag härliga vårpromenader med en sovande bebis i vagnen. Morgonvårsolen skiner mig i ansiktet och bildar skuggor i mitt leende. Vi går hem och medan bebis fortsätter sin förmiddags härliga vila, plockar jag undan frukosten som resten av familjen åt i full fart för mindre än två timmar sedan och brygger mig sedan en ny kopp lite starkare kaffe. Under tiden jag njuter av den, planerar jag för något på ett papper. Jag älskar att planera: hur trädgården ser ut; jag ritar och för små fina anteckningar med olika stilar på pappret, färglägger vissa som är mer viktiga, eller planerar jag bara veckans inköp eller saker som behöver göras. Listan blir lång och ser till slut ut som inuti mitt huvud- fullt av idéer som bara ligger och väntar på att förverkligas.

Jag får inte klaga, Jag får inte klaga Jag får inte klaga, Jag får inte klaga Jag får inte klaga, Jag får inte klaga Jag får inte klaga, Jag får inte Jag får inte klaga, Jag får inte Jag får inte klaga, Jag får inte klaga...

Jag börjar bli ordentligt nervös inför morgondagen nu... Har varit o lämnat barnen hos farmor o farfar, lyssnat på när S har förklarat att vi ska hämta en lillebror på tåget på morgonen inför Yngsta (som snart blir mellersta) och laddat alla kameror o vikt trosor o lagt ner i en kasse inför veckan. Ska man till sjukhus vill man noga gå igenom vilka trosor man ska ha med sig. Man vill inte ha porriga, inte för tantiga men sköna och underlivsvänliga. Man får ju anta att alla där inne ska se dem. Bomull är alltid bra men då i neutrala färger och absolut inte urtvättade! Ingen får tro att man är en fattiglapp som är på bb o ska ha sitt tredje barn.

Nu kommer det snart. Barn nr 3. det kommer väl inte kunna gömma sig i en ny tröjas ficka men hur gör folk för att ge det tredje barnet lika mycket space som det första eller åtminstone som det andra?

Jag hittade visa-kortet. I en tröjas ficka som jag bara använt en gång. Tröjan alltså. Den gången jag använde kortet sist.

Trodde jag, ja! Men att uppdatera och va lite fyndig några gånger i veckan visade sig vara svårare än vad jag trodde! Inte har jag haft tid heller att göra någon vidare estetiskt tilltalande utformning på den. Har inte ens hunnit sätta mig in i hur man gör!