tewes

Eftersom jag lät den minsta få vattkoppor genom att låta honom med flit bli smittad av grannens pojk, fick han sitta kvar i bilen och gråta medan jag lämnade de två stora på dagis i dag och eftersom det tog längre tid att lämna dem än vad jag hade räknat med och de två stora inte går på samma avdelning och jag glömde lite bort att han satt i bilen, fick han sedan följa med in på Konsum. Jag drog ner hans mössa och drog upp jackan för att hans lilla 1-års pizzaface inte skulle synas. När vi sen kom till kassan och jag försökte hålla bort hans ansikte, vände han sig om och drog jordens bästa leende mot kassörskan, helt ovetande om hur han såg ut. "-åh, GUD!!!..." säger hon och han ler och jag skäms. "...vad han är lik dig!!!" När jag kom ut i bilen kände jag mig lättad över att ingen tyckte jag var en hemsk människa som släpade in ett sjukt, smittsamt barn in på Konsum. Tills jag började fundera på om jag lider av acne?

Man ojar sig över att man aldrig får sova en hel natt och aldrig ensam utan barn i sängen. Man har en fot på kinden och vaknar upp mitt i natten av en putande rumpa så man nära nog håller på att ramla ur sängen. Någon måste kissa mitt i natten och en annan är hungrig för att fyra timmar har gått sedan sista målet. Man är ständigt trött och i och med det lite korkad och i hemlighet längtar man till en framtid av hela nätters sömn. Ända till man får se en lös tand på det nu inte lilla barnet längre. Hon är överlycklig men jag känner mig förkrossad av att ha börjat tappa mitt barn! Skulle jag få välja, skulle jag utan tveka göra om varenda minut av hennes liv, bara för att få vara med om det en gång till.