Idag är jag sjuk.
Idag är jag sjuk. Om det var ansträngningen igår när jag skulle sätta ihop en hallmöbel från IKEA o yngsta skulle hjälpa till som gjorde det värre vet jag inte. Men jag är så sjuk!! Har absolut inte tid med det här då det är advent i skolan på torsdag o många barn sjunger fortfarande som krattor trots att de ska uppträda, Lucia om två veckor och avslutning om fyra, vi får barn om sex veckor och här ser ut som ett nyinbrottat hem!
Mina svärföräldrar fick inbrott förra veckan. "-Fy!", tänker alla och börjar låsa ännu mer om sig. Men inte jag. För kommer tjuvarna hit och bryter sig in så tänker de "-va faan, här har ju redan någon vatt!" och vänder i dörren. inget ont som för något gott med sig.
Dags för snytning igen...
Arga snickaren
Jag tycker jag är ganska duktig ibland på att renovera, måla och fixa här hemma. Men ibland, och faktiskt bara för att jag är en orutinerad tjej så väljer man att inte fråga om vissa saker. Men det finns en sak som är så idiotiskt konstruerad att jag tänker på det varje gång jag ska använda den. Tumstocken. Den är ju åt fel håll!
Om jag ska mäta en liten sträcka på låt oss säga en vägg, vecklar jag ju inte ut hela 200 cm, utan håller i det outveckade och då blir ju siffrorna upp-och-ner?! I annat fall får jag ju böja det där "tumaträet" till bristningsgränsen och då kan jag ju omöjligt få exakt mått?
Ska jag mäta mer än 2 meter håller jag ju såklart siffrorna som man får lära sig de i förskoleklass (åt rätt håll) och då när jag kommer till slutet, skulle jag ju bara vilja kunna vända på steken och plussa på med den sista sträckan. Men då är de ju upp och ner igen, de sabla siffrorna! Titta och se vad jag menar!
Och vem använder förresten fortfarande tum i detta land? Beijers och andra byggföretag etablerade här i Sverige måste ju sälja mest tumstockar till svenska hem där man allt som oftast räknar i centimetrar?
I-landsproblem om möjligt.
VISA forts.
Ok. Nu har jag spärrat mitt VISA kort. Denna gången behagade det inte komma fram. Jag har inte berättat det för S för jag tänker att han blir lite trött på mig och i längden vill skiljas för sådana saker. Han blir lite trött på mig ibland när jag gör hyss och det börjar finnas en hel del saker jag väljer att "utelämna". Som tex att jag har köpt tapeter på Åhléns som var så otroligt häftiga men som inte passar någonstans i vårt hus och som nu är gömda i barnens lekrums mittengarderob, att det fastnat olja i vasken som inte går bort för att jag inte tog bort det direkt, att jag sagt ja till grannens slitna utemöblemang och som jag inte vet hur jag ska kunna smussla till vår trädgård utan att han märker det och att jag har möbler hos en kompis som väntar på att hämtas. Typ såna grejer.
Man kan berätta vissa saker om man lägger till med ett otroligt ångerfullt beteende och att man visar på en skälvinsikt om hur dum man är så att det inte går annat än att bli tröstad. Men det orkar man inte för en slask alla gånger så då får man istället gömma. Sig eller slasken.
VISA
Jag har förlagt, för ungefär tusende gången, mitt VISAkort och körkort. Jag har inte direkt letat om det för som så många gånger innan, dyker det helt plötsligt upp och jag minns på sekunden hur jag hade tänkt och gjort när jag la det på just det stället. Men nu har det varit borta ett par dagar när jag tänker efter. Och när jag sa det till syster idag och hon inte bara avfärdade det med att "det-kommer-nog-fram-till-slut"-tröst, utan bara rös vid tanken över att något sådant skulle hända henne, så förstod jag att detta nog är något allvarligt. Jag borde hitta korten.
Inget ont som för något gott med sig. Yngst blev blöjfri den här veckan. För mina kontanter var slut för att kunna köpa blöjor. 
