Bebis imorgon
Jag börjar bli ordentligt nervös inför morgondagen nu... Har varit o lämnat barnen hos farmor o farfar, lyssnat på när S har förklarat att vi ska hämta en lillebror på tåget på morgonen inför Yngsta (som snart blir mellersta) och laddat alla kameror o vikt trosor o lagt ner i en kasse inför veckan. Ska man till sjukhus vill man noga gå igenom vilka trosor man ska ha med sig. Man vill inte ha porriga, inte för tantiga men sköna och underlivsvänliga. Man får ju anta att alla där inne ska se dem. Bomull är alltid bra men då i neutrala färger och absolut inte urtvättade! Ingen får tro att man är en fattiglapp som är på bb o ska ha sitt tredje barn.
Tänk, tredje barn. Dessa fötter jag har kunnat ana mot min mage, mot revbenen och mot kissblåsan ska nu komma ut i luften och jag ska få ta på dem med mina händer utan en mage emellan. Har han mina ögon? Vems läppar har han ärvt? När får jag se hans första gäsp och när ska han se mig rakt in i ögonen och undra om jag verkligen finns där?
Svaren får vi imorgon. Alla.
BARN nr 3
Nu kommer det snart. Barn nr 3. det kommer väl inte kunna gömma sig i en ny tröjas ficka men hur gör folk för att ge det tredje barnet lika mycket space som det första eller åtminstone som det andra?
De andra två har suttit som plåsterlappar på mig den sista veckan. Och när vi låg i sängen alla fyra i natt och S inte längre stod ut, utan gick ner och la sig, tittar barnen upp bara för att kolla att jag åtminstone inte drog. Men när jag om en vecka behöver dra- för att amma eller ta bort bajspuré- hur ska barnen orka med att låtsas var uppfostrade då om dagarna?
Jag ångrar ingenting. Jag har varit lycklig och stolt varje dag för att ha varit gravid med mitt tredje barn. Men jag är rädd att de andra ska tappa sina känslor för mig en aning när jag inte längre är de trogen...
VISA 3
Jag hittade visa-kortet. I en tröjas ficka som jag bara använt en gång. Tröjan alltså. Den gången jag använde kortet sist.
