Lätt att ha en blogg...

Trodde jag, ja! Men att uppdatera och va lite fyndig några gånger i veckan visade sig vara svårare än vad jag trodde! Inte har jag haft tid heller att göra någon vidare estetiskt tilltalande utformning på den. Har inte ens hunnit sätta mig in i hur man gör!
Nu är jag värdelö... jag menar arbetssökande. Ända till jag ska ha barn senast den 11:e januari. Bara någon vecka kvar och ändå känner jag mig lite stressad över hur här ser ut, att det inte är klart överallt och att S och jag är osams om någon frågar mig utan att han hör vad gäller städningen här hemma. Jag gnäller inte. Än. För då tror han bara att det är för att jag är gravid som jag har åsikter om att jag tycker att jag drar ett mycket större lass än vad han gör.
Problemet är att jag inte kommer kunna säga något om det när barnet väl är fött för då kan det skyllas på hormoner som ska återgå till det normala. Och klagar jag någon gång i sommar kommer det bero enligt honom på att arbetsbördan är för stor här hemma och att det var jag som ville ha tre barn ganska tätt. Så jag undrar när tiden är mogen för att säga att jag tycker det gnälls mycket på att det ser ut här hemma som det gör men att man gärna går o lägger sig lite väl tidigt på soffan eller endast städar genom att slänga saker.
Han tror att bara om man rensar upp och kanske slänger tre stolar, ett babygym (som naturligtvis är mitt) och något utebord så är det fint och organiserat i garaget och livet blir en dans på rosor. Men allt sågspån, plank, spik på golvet, uppfälld verktygslåda som dessutom ser ut att ligga upp o ner, tvättsvampar, isolering, skivspelare, cdspelare, sprucken flyttlåda med tusen miljoner kablar och sladdar i som jag inte har en aning om vad det skulle kunna gå till och mycket vice versa har inte jag lämnat att vara så. Det är han!
S städar. Det gör han. Men han gör det inte färdigt. Han kan städa ett rum och som köket är han duktig på. Men det blir rester kvar. Inte i köket, konstigt nog men i alla andra rum. Det syns att han har städat för då ligger det plötsligt nya föremål på bänken i köket eller i groventrén. En hammare eller en ny sladd eller en överbliven tavelram som han nog tänkte att han skulle hitta ett hem till. Det känns inte som att han gör det färdigt. Och skulle jag nämna detta för honom, skulle nog ett lätt krig utbryta.
Så jag får vänta. Till barnen hellre vill vara hos sina kompisar och vi nyligen haft sex och han har tagit två och är inne på sin tredje öl.

RSS 2.0