När lugnet lägger sig..
När lugnet lägger sig så går jag härliga vårpromenader med en sovande bebis i vagnen. Morgonvårsolen skiner mig i ansiktet och bildar skuggor i mitt leende. Vi går hem och medan bebis fortsätter sin förmiddags härliga vila, plockar jag undan frukosten som resten av familjen åt i full fart för mindre än två timmar sedan och brygger mig sedan en ny kopp lite starkare kaffe. Under tiden jag njuter av den, planerar jag för något på ett papper. Jag älskar att planera: hur trädgården ser ut; jag ritar och för små fina anteckningar med olika stilar på pappret, färglägger vissa som är mer viktiga, eller planerar jag bara veckans inköp eller saker som behöver göras. Listan blir lång och ser till slut ut som inuti mitt huvud- fullt av idéer som bara ligger och väntar på att förverkligas.
Kanske det är så fint väder att jag just idag går en tur till landet. Vagnen står och vilar bredvid mig och i den ligger den nyaste, finaste lilla bebis och drömmer om ting som bara han vet, medan jag rensar och vårdar mina plantor.
När han vaknar äter vi något, tar sedan nya kort till hans album och medan han leker, gör jag i ordning tills det är dags för de andra att komma hem.
Så här ser det ut nästan varje dag. Och vi trivs med varandra i vår familj och behöver bara höja rösten när någon går igenom en fas och söker gränser. Men det är sällan. I vår familj pratar vi med varandra och vid meningsskiljaktigheter vågar man säga vad man känner och vad man blir ledsen av. På så sätt rinner inte en konflikt ut i sanden och egentligen bara läggs på hög tills det är verklig fara och man istället behöver familjerådgivning om man då inte har kommit för långt att man egentligen bara vill skiljas för att man inte orkar längre.
Jag vill aldrig skilja mig. Så därför väntar jag på att lugnet lägger sig.
Kommentarer
Trackback
